En fantastisk semester

Annyeong! Gustav som sitter här vid tangenterna i ett förkylt läge. Ja, tydligen kan man bli sjuk i Korea och det är väl inte helt uppskattat om jag skall vara ärlig. Dock absolut inget allvarligt och lyckades ju dessutom pricka in ledigheten ruggigt bra så det har inte gått utöver skolarbetet.
 
Att ligga på stranden i Daecheon var nästintillt obeskrivligt. Ja, som ni märker så har vi nästan oförtjänt bra väder här men det skall tilläggas att det inte hör till normen att det är just så här varmt vid den här tidpunkten. Vi har lite extra tur med vädret helt enkelt. Det första vi gjorde när vi nådde stranden var att springa ned i vattnet och helt plötsligt var vi alla fem år igen och betedde oss som om vi aldrig haft möjligheten att bada förut. Lycka susade genom luften. Jag har tidigare kallats badkruka, men 30 grader i luften och 25 grader i vattnet kan jag gott leva med.
 
En upplevelse värd att nämna är att vi en kväll åt seafood, vilket resulterade i att livs levande tigerräkor kom in till vårt bord och helt enkelt skulle stekas tills de dog. Jag och Nadine visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen och tyckte det hela var en smula bisarrt att se hur räkorna hoppade omkring och poppade likt popcorn. Anny är bara så jäkla cool och tycker att det är helt normalt och menar att de kommer smaka bäst så här. De var otroligt goda kan jag tilläga. När de väl blivit rosa såg de lite mer ut som räkor i mina ögon (framför allt när de såg döda ut).
 
Nu är vi alla bruna, fräscha och en gnutta brända (ty jäklar vad solen tog). Om vi verkligen är snygga eller inte är ju diskutabelt eftersom koreanerna inte gör något annat än att eftersträva att vara vita som snö.
 
Hemresan var kanske inte den allra roligaste. Bussen 15.20 gick visst 17.20, så vi fick underhålla oss i två timmar extra på busscentralen för att sedan fastna i trafiken någon timma extra. När vi väl kom hem efter klockan tio på kvällen slängde vi in oss i duscharna, fick bort det sista av sanden, slängde i oss mat och tog en taxi till Itaweon i Seoul där undertecknad anlände hem igen vid halv åtta.
 
Skam den som erkänner att han är sjuk.
 
Jag har försökt skärpa mig på kamerafronten, så varsågoda:
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0