Buddydate, koreanskt hem och massa myggbett.

Thank god, äntligen fungerar mitt internet efter mycket strul. Nu har Gustav hunnit skriva väldigt många inlägg mer än jag, men jag får försöka komma ikapp nu när mitt Wifi har återupplivats.
 
Måste berätta lite om min buddy för hon är så underbar. Hon heter Christina och är 91a om jag inte minns fel. I förrigår tog hon mig till en liten restaurang vid ett hörn där de serverade Jajangmyeon. Det är en maträtt som ursprungligen är kinesisk men som koreaner har gjort om till mer koreansk rätt. Den består av tjocka risnudlar med en sås som är gjord på soyabönor, lök och lite kött. SUPERGOTT! Senare på kvällen mötte jag upp Christina igen för hon skulle visa mig ett ställe där de gjorde bra ögonfransextensions. Luisa ville också göra ögonfransextensions så vi två tog bussen mot Songdo där Christina bor för salongen ligger bara några hundra meter från hennes hem. Inte nog med att det är otroligt läskigt att sätta sig på en buss i en främmande stad, busschaufförerna här är inte direkt hjälpsamma heller. Majoriteten av befolkningen pratar inte engelska men de är väldigt söta och försöker oftast hjälpa till ändå. Jag och Luisa satt spänd i cirka 20 minuter, men efter det orkade vi inte oroa oss mer. Vad var det värsta som kunde hända? Vi öppnade min chipspåse och började knapra på den i väntan på att jag skulle mot förmodan börja känna igen mig vart Christina bor ungefär, för när hon hämtade mig och Gustav från flygplatsen så pekade hon snabbt på byggnaden hon bor i. Jag kunde verkligen inte ha fått en bättre buddy, hon satt med oss i salongen och väntade på oss. Det tog allt som allt ca 2 timmar för oss att bli klara med förlängningarna. Sedan promenerade vi hem till hennes lägenhet för hon ville väldigt gärna visa hur hon bor. Christina bor med sina föräldrar och sin syster, vad jag har förstått så är det vanligt att man bor hemma tills man gifter sig här. När vi steg in i hissen tryckte Christina på våning 43 av 47. Jag och Luisa blev ganska chockade och efter några sekunder fick vi lock för öronen av den höga höjden och den snabba hastigheten som vi färdades i. Jag har aldrig varit i en lägenhet som befinner sig så högt upp. Jag tyckte att min farmor som bor på 34:e våningen i Hong Kong var högt över mark, men det här var ännu sjukare. Vi gick in och tittade nyfiket runt. Det var väldigt fräscht och man kunde se ut över hela Incheon från fönstrena i sovrummen, vardagsrummet och köket. Förutom at sängarna var mycket mindre än de vi har i Sverige så tycker jag att de mesta var ganska likt ett svenskt hem. Vi bjöds på traditionell koreansk dricka som smakade sött med små riskorn i. Luisa var inte speciellt förtjust i det men jag tyckte att det smakade väldigt fräscht och gott.
 
Efter besöket hemma hos henne körde hon oss till ett shoppingcenter som heter Square 1. Där inhandlade Luisa en klänning från H&M och jag gick in på Home Plus (typ ICA Maxi fast 1000 ggr bättre) för att skaffa mig en minidammsugare. Efter 8 dagar i detta 8 kvadratmeter stora rum börjar det bli dammigt och skitigt. Christina körde sedan hem oss i hennes pappas stora stadsjeep. Jag förstår inte hur en liten tjej kan köra en så stor bil?! Hon är typ 159 cm lång och väger 45 kilo...Måste erkänna att jag var lite skakis när jag satt i bilen. Hur som helst så är hon helt fantastisk och jag är så glad att jag har henne. Jag kommer att visa er mina myggattacker här i form av bilder. Jag har nog 25 myggbett vid tillfället. 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0