En fantastisk semester

Annyeong! Gustav som sitter här vid tangenterna i ett förkylt läge. Ja, tydligen kan man bli sjuk i Korea och det är väl inte helt uppskattat om jag skall vara ärlig. Dock absolut inget allvarligt och lyckades ju dessutom pricka in ledigheten ruggigt bra så det har inte gått utöver skolarbetet.
 
Att ligga på stranden i Daecheon var nästintillt obeskrivligt. Ja, som ni märker så har vi nästan oförtjänt bra väder här men det skall tilläggas att det inte hör till normen att det är just så här varmt vid den här tidpunkten. Vi har lite extra tur med vädret helt enkelt. Det första vi gjorde när vi nådde stranden var att springa ned i vattnet och helt plötsligt var vi alla fem år igen och betedde oss som om vi aldrig haft möjligheten att bada förut. Lycka susade genom luften. Jag har tidigare kallats badkruka, men 30 grader i luften och 25 grader i vattnet kan jag gott leva med.
 
En upplevelse värd att nämna är att vi en kväll åt seafood, vilket resulterade i att livs levande tigerräkor kom in till vårt bord och helt enkelt skulle stekas tills de dog. Jag och Nadine visste inte riktigt vart vi skulle ta vägen och tyckte det hela var en smula bisarrt att se hur räkorna hoppade omkring och poppade likt popcorn. Anny är bara så jäkla cool och tycker att det är helt normalt och menar att de kommer smaka bäst så här. De var otroligt goda kan jag tilläga. När de väl blivit rosa såg de lite mer ut som räkor i mina ögon (framför allt när de såg döda ut).
 
Nu är vi alla bruna, fräscha och en gnutta brända (ty jäklar vad solen tog). Om vi verkligen är snygga eller inte är ju diskutabelt eftersom koreanerna inte gör något annat än att eftersträva att vara vita som snö.
 
Hemresan var kanske inte den allra roligaste. Bussen 15.20 gick visst 17.20, så vi fick underhålla oss i två timmar extra på busscentralen för att sedan fastna i trafiken någon timma extra. När vi väl kom hem efter klockan tio på kvällen slängde vi in oss i duscharna, fick bort det sista av sanden, slängde i oss mat och tog en taxi till Itaweon i Seoul där undertecknad anlände hem igen vid halv åtta.
 
Skam den som erkänner att han är sjuk.
 
Jag har försökt skärpa mig på kamerafronten, så varsågoda:
 

Chuseok = Daecheon beach

Anny här! Jag har spenderat koreanska thanksgiving "Chuseok" med underbara människor i Daecheon beach, en strand som ligger 2,5 h från Incheon med buss. Ledigheten började redan i tisdags eftermiddag, men vi åkte iväg torsdag morgon och kom fram vid 11 tiden. Eftersom att det var thanksgiving så var i princip alla butiker stängda och gatorna var helt tomma från folk. Men vi gick runt lite och fick slut tag på en snäll kille som ville hjälpa oss och han ringde sin kompis som kunde prata engelska. Med hennes hjälp lyckades vi snabbt få tag på ett motell, vid namnet "Swiss Chalet" med "europeisk" stil. Vi fick betala mer än det påstådda priset men vi hade verkligen inte lust att leta runt och det var ändå inte många kronor vi tjafsade om. Vi badade så fort vi hade ätit lunch och gissa om det var skönt? Det var mitt första dopp för i år, bättre sent än aldrig! Det var nog 20 grader i vattnet och jag som brukar vara en badkruka doppade hela kroppen direkt. En sak som var väldigt märkligt med att bada i Korea är att folk stirrade så mycket när vi hade badkläder på oss vid havet. De stirrade även när vi, 9 utlänningar låg på rad vid stranden på våra handdukar och pressade. Skönhetsidealen i Asien är i och för sig väldigt annorlunda, för ju blekare man är desto finare är man. Alla som var vid havet hade i princip långbyxor och långarmat på sig. När de skulle "bada" så hade de shorts/byxor med en t-shirt. Par som gick längs stranden och skulle vara lite romantiska gick med paraplyer för att skydda sig från solen. Vi kände oss väldigt utittade men vem orkar bry sig när man har 27 grader i mitten av september? Jag tror att mina bilder säger mer än tusen ord, så här kommer en bildbomb. 
 
 
Vi åt på en lokal restaurang på kvällen, ägarens dotter blev helt förtrollad av Henrik. Sötaste!
 
Vi åt "galbi", marinerat fläskkött på grill. Det var nog det godaste köttet jag ätit sen jag kom hit.
 
Filip, Luisa och Gustav är redo för middag.
 
Folk tände fyrverkerier hela kvällen, mys!
 
Detta var tydligen en sällsynt vy för koreanerna...de flesta vände på huvudet minst 5 gånger för att se om det de såg var sant. 
 
Take me back:(
 
Nadine, Gustav och jag tog en liten promenad vid havet innan middagen <3
 
Jag har inte sett många solnedgångar vid havet i mitt liv, men denna var den finaste hittills.
 
Daecheon beach brukar tydligen kallas för "koreanska Las Vegas" haha, mjo...lite kanske. 
 
Vi roar oss med fem i rad på stranden. Hann dock aldrig spela klart innan högvattnet kom och spolade bort spelet. 
 
/Anny 

Chuseok = lov

Hej! Gustav här vid tangenterna. Jag har fått deprimerande väderrapporter från Borås, här i Incheon fortsätter temperaturen att hålla sig kring 25 grader och shorten känns fortfarande aktuella.
 
Trots solskenet så flyter skolarbetet på och än så länge har vi hunnit hålla varsin presentation i Business English samt ha ett quiz i Business Strategy. Tisdagar är Advertisingsdag för oss med vår briljanta lärare Mr Kim, med klockren engelska och vass tunga. Till alla hemma där på THS så kan jag meddela att detta är Behre light-edition, måste vara något speciellt med alla som håller i kurser inom marknadsföring.
 
Nu? Nu har vi lov. Det är koreansk thanksgiving, Chuseok, på torsdag vilket innebär att vi är lediga onsdag och fredag också. Vi utbytesstudenter tackar och tar emot och kommer åka till stranden på torsdag för lite välförtjänt solsemester. Hör och häpna. Med det sagt tänkte jag droppa lite bilder från dagen:
 
Del av vår bakgård.
 
Del av vår bakgård.
 
 
 
Eftersom vi bor på bottenvåningen kan vi smidigt gå ut till vår lilla... bakgård.
 
 
 
Lunch för totalt 26 kr, kimbap (dvs inte sushi, även om utseendet är liknande).
 
En av alla de fantastiska vyer på vårt Campus.

Livet som exchange student

Som Anny skrev i inlägget nedan så är vi väl inte jätteduktiga på att vika av från festandet och istället snöa in oss på skolarbetet. När vi kommenterade det faktumet inför min student buddy, Erica, var hon snabb med kommentaren: "Of course, you are an exchange student now - this is your life!".
 
Igår var jag, Hannes och Anny på en restaurang här i Incehon med temat kyckling - vi hungrar konstant efter protein. Vi beställde in kycklingklubbor, fish'n chips och en tallrik med sallad och kyckling. Hur gott som helst, det var bara det att denna "salladstallrik" hade två kulor vaniljglass på sig. Vi visste inte riktigt vad vi skulle tro, är det helt normalt med denna kombination? Drev servitören med oss för att vi var västerlänningar? I vilket fall så åt vi det, men att äta sallad med smält vaniljglass överallt är en ganska... speciell grej.
 
Efter det gick vi till Handsup, blundade och pekade på olika drinkar vilket resulterade i en turkos och en rosa. De som jobbar där måste ha trott vi var galna i huvudet eftersom vi dagen innan inte druckit något annat än öl och G&T. Sedan kom min buddy Erica förbi och gjorde oss sällskap. 
 
Jag vet att Anny redan har sagt att hon anser att hon har världens bästa buddy men helt ärligt talat, min måste vara den bästa i hela världen. Jag har haft en sådan tur att ni anar inte. Allas buddies är ganska "koreanska" av sig, vilket innebär att de givetvis är jättetrevliga, söta men att de kanske inte är allt för utåtriktade när det gäller att gå ut och festa. Erica är, som citatet kanske avslöjade, inte alls sådan. Hon är en helt fantastisk tjej med hur mycket energi som helst och verkligen vet hur man festar. Detta är hennes sista termin och hon har redan fått ett jobb efter jul, något med ingenjör och metall (nej, fråga mig inte - uppenbarligen har vi inte samma huvudämne). Vilket gör att hon tänker spendera hela sin sista termin med att skapa bra minnen med mig, så jag kunde inte bli bättre omhändertagen.
 
Efter drinkarna skulle Erica lära oss vad koreansk pizza var, den inledande beskrivningen med att den varken hade ost eller tomatsås gjorde oss föga skeptiska. Gissa om vi blev förvånade när vi hamnade på det där koreanska haket från vår första vecka där vi åt kackerlackor. Gissa om Erica blev förvånad när vi berättade att vi redan hade provat på det. Så där åt vi lite koreansk pizza klockan två på natten och drack risvin ur skålar. 
 
Vi lärde oss lite koreansk vett-och ettikett som går ut på att innan man fyller på sitt eget glas/skål så fyller man på alla andras, men man häller egentligen inte upp till sig själv utan då gör någon annan det åt en istället. När man skall få påtår så dricker man först upp det man har kvar i glaset/skålen innan man räcker fram det/den.
 
Behöver vi säga att kunbe löd ofta igenom luften?
 
Den omtalade rätten med dekorativ vaniljglass.
 
Gårdagens middag, helt fantastisk. Resulterade i matkoma givetvis.
 
Min underbara student buddy Erica och Hannes <3
 
Anny, jag och Anthony <3
 
Risvin (makgeolli) med lite läckra(?) förrätter.

Istället för att plugga.....

...Så skriver jag detta blogginlägg. Jag och Gustav har nu insett att vi har läxor i varenda kurs (vi läser totalt 5 kurser) och det är dags att börja plugga....Men det är inte så lätt när det finns så mycket annat som stjäl ens koncentration. Jag känner att jag verkligen vill prestera i skolan men det kommer att bli en utmaning. Vi har varit ute två kvällar i rad och just nu känner jag mig ganska trög i huvudet om inte helt död. Vi tog det i och för sig lugnt igår men kvällen innan var katastrof! Vi hade siktat att komma in på Asiens coolaste nattklubb i Gangnam vid namnet Octagon. Men en av oss i gänget hade inte passet med sig (hade dock passkopia), men vakterna vägrade så vi gick nerför gatan för att se om det fanns några andra klubbar som var öppna. Det visade sig att det var helt dött på en torsdag i Gangnam så vi tog en taxi till en annan klubb vid ett hotell, men där var det ju självklart också stängt. Med genomblöta kläder av det regniga vädret och när nykterheten började slå till kände vi att vi inte kunde ge upp än. Vi tog en taxi igen och åkte till Sinchon där vi festade förra veckan, gick in, och där var ca 20 pers. HAHA kvällen kunde inte bli mycket värre så vi hällde i oss shots och dansade loss. Gustav testade på poledancing men jag hann tyvärr aldrig knäppa några bilder på det. 
 
Jag har ett fruktansvärt shoppingsug idag men vi ska stanna hemma och studera nu. Har lyckats sova i en riktig konstig position vilket har resulterat i att jag inte kan vrida på huvudet idag. Fingers crossed!
 
Utanför toan och tar en selfie.
 
Hannes, Gustav och jag <3
 
Vi är snygga:D
 
Flummar lite.
 

Kulturkrockar

Hej, Gustav här! Faktum är att vi är med om kulturkrockar hela tiden, givetvis, men det mesta känns, som ni kanske har förstått, bara helt naturligt. Allting faller på plats av sig själv. Hur som helst så är det några saker som får en att höja på ögonbrynen.
 
Imorgon har vi en presentation i Business English, vår lärare har tydligt informerat oss om att vi inte får bära shorts eller kort kjol ("no sexy legs!") och detsamma gällande sandeler och flipflops.
 
Det här landet har inga linnen till salu! Att vara så pass avklädd upptill är helt enkelt inte tillåtet, Anny har en gnutta panik över detta och försöker desperat skyla sina axlar när hon känner sig lite väl avklädd.
 
Igår under föreläsningen i Financial Capital Market så gav läraren oss några exempel som alla hade en inledning som "When you father buy..." och "If you father bought...". Pappapappapappa. Mamma köper inte sådant här. Jämställdheten i Sverige är föga ovanlig trots allt.
 
Vår lärare i Financial har även en assistent vars enda uppgift verkar vara att ta vår närvaro.
 
Butikerna är överbelamrade med personal! När vi går på Home Plus (jämför med Ica Maxi) så känns det som om varenda hylla har en egen expedit och det är säkert 20 pers som jobbar i vår studentbokhandel. Ja, det går ju minst sagt bra för det här landet om vi säger så.
 
För min del var den största kulturkrocken faktiskt inte med Korea, utan Frankrike. När jag kramade min vän Jeremy vid en hälsning så ryggade jag förvånat tillbaka när han pussade mig på kinden. Såg förvirrad ut och lyckades till slut stamma fram ett "Oh... the french way!". Herregud liksom...

Sweet Swedes

Här i Korea är klockan efter elva på kvällen och det är först nu jag börjar känna mig någorlunda pigg. Behöver jag säga att gårdagens utgång får ett högt betyg? Ack... Ni borde ha varit med!
 
Jag, Anny och Hannes tog oss som nämnt innan till Sinchon till ett uteställe som heter Barfly som igår hade ett stort event för utbytesstudenter med bland annat öppen bar till midnatt och tävling i poledancing. Vi har lärt känna flera andra skolkamrater som också var på plats så det var en väldigt härlig stämning. Med tanke på att vi klev in vid halv tolv så hade vi en liten hets i baren för att passa på att utnyttja erbjudandet till max. Vad vi gjorde efter det?
 
Vi köpte in en hel flaska Absolut Vodka Vanilla. 
 
Och vet ni vad? Det är inte första gången det händer, i torsdags när vi också var ute i Sincehon så gjorde vi exakt samma sak. Nästan. För då tog vi inte med vaniljsmak.
 
Vi fick flaskan, två tillbringare med juice, en nachostallrik och en skål med inlagd frukt(?!) för ungefär 500 svenska kronor. Inte jättebilligt, men tid är pengar och vem orkar stå i en barkö hela kvällen? Och lycka till med att få det där för samma summa hemma i supernsnåla Sverige.
 
Nu kanske familjerna där hemma i supersnåla Sverige börjar bli oroliga, men don't ya worry guys! Jag och Anny har en superpakt på att aldrig, aldrig släppa varandra och i torsdag fick undertecknad ta hand om en väääldigt berusad fransman som gjorde oss avskräcka från att sätta oss sjävla i samma situation. Dessutom så är vi 24 (läs 23,5 på Anny) och är vuxna människor.
 
Det erbjöds ansiktsmålning på plats om man ville visa sin nationalitet, så varför inte? Anny satte sig snabbt ned, tog penseln och utbrast: "I am gonna teach you how the swedish flag looks like!". Resultatet ses nedan:
 
 
Vad är detta liksom?! En illamående Finlandsflagga? Fick ivrigt försöka förklara att färgerna borde vara tvärtom, men Anny var bombsäker på sin sak. Efter en halv flagga på kinden gick mitt önskemål till slut igenom. Flaggan för hittapålandet försvann och blev istället svensk.
 
Vi tog en taxi hem, vi vet inte vad klockan var, och hade en helt fantastisk efterfest på taket här med Hannes och Antti, en finne våningen ovanför. Var med om soluppgången med Incehons alla vråer runt om oss. Magi. 
 
Jag bara älskar det!
 
<3 - passande nog hade vi Sveriges färger på oss.
 
<3
 
<3
 
Ser ut som ett white trash-party. Men när det är det, vad kan man göra åt det liksom?
 
<3
 
Trött Hannes på efterfest?
 
Soluppgång över Incehon.
 
Antti och Anny @taket. Flaska med vatten? Med Soju? Who knows...
 
Hannes (ja, det ligger faktiskt en person där under) med en totalvägrarn om att kliva upp ur sängen.

Absurt scenario

Igår när vi var på en restaurang i Sinchon tillsammans med Hannes insåg vi hur absurt hela scenariot var. Där satt vi och åt, med pinnar, klädda i förkläden (för att inte spilla på kläderna) och shottade soju till maten. Middagssällskapet (Hannes med andra ord) var en kille som vi känt i ungefär en vecka men känns som så mycket mer än så. Geografisk plats: Sinchon, Korea, Asien. På en restaurang bredvid en klubb med öppen bar.
 
Det känns minst sagt helt fantastiskt, men samtidigt helt normalt. Det har blivit en vardag.
 

Buddydate, koreanskt hem och massa myggbett.

Thank god, äntligen fungerar mitt internet efter mycket strul. Nu har Gustav hunnit skriva väldigt många inlägg mer än jag, men jag får försöka komma ikapp nu när mitt Wifi har återupplivats.
 
Måste berätta lite om min buddy för hon är så underbar. Hon heter Christina och är 91a om jag inte minns fel. I förrigår tog hon mig till en liten restaurang vid ett hörn där de serverade Jajangmyeon. Det är en maträtt som ursprungligen är kinesisk men som koreaner har gjort om till mer koreansk rätt. Den består av tjocka risnudlar med en sås som är gjord på soyabönor, lök och lite kött. SUPERGOTT! Senare på kvällen mötte jag upp Christina igen för hon skulle visa mig ett ställe där de gjorde bra ögonfransextensions. Luisa ville också göra ögonfransextensions så vi två tog bussen mot Songdo där Christina bor för salongen ligger bara några hundra meter från hennes hem. Inte nog med att det är otroligt läskigt att sätta sig på en buss i en främmande stad, busschaufförerna här är inte direkt hjälpsamma heller. Majoriteten av befolkningen pratar inte engelska men de är väldigt söta och försöker oftast hjälpa till ändå. Jag och Luisa satt spänd i cirka 20 minuter, men efter det orkade vi inte oroa oss mer. Vad var det värsta som kunde hända? Vi öppnade min chipspåse och började knapra på den i väntan på att jag skulle mot förmodan börja känna igen mig vart Christina bor ungefär, för när hon hämtade mig och Gustav från flygplatsen så pekade hon snabbt på byggnaden hon bor i. Jag kunde verkligen inte ha fått en bättre buddy, hon satt med oss i salongen och väntade på oss. Det tog allt som allt ca 2 timmar för oss att bli klara med förlängningarna. Sedan promenerade vi hem till hennes lägenhet för hon ville väldigt gärna visa hur hon bor. Christina bor med sina föräldrar och sin syster, vad jag har förstått så är det vanligt att man bor hemma tills man gifter sig här. När vi steg in i hissen tryckte Christina på våning 43 av 47. Jag och Luisa blev ganska chockade och efter några sekunder fick vi lock för öronen av den höga höjden och den snabba hastigheten som vi färdades i. Jag har aldrig varit i en lägenhet som befinner sig så högt upp. Jag tyckte att min farmor som bor på 34:e våningen i Hong Kong var högt över mark, men det här var ännu sjukare. Vi gick in och tittade nyfiket runt. Det var väldigt fräscht och man kunde se ut över hela Incheon från fönstrena i sovrummen, vardagsrummet och köket. Förutom at sängarna var mycket mindre än de vi har i Sverige så tycker jag att de mesta var ganska likt ett svenskt hem. Vi bjöds på traditionell koreansk dricka som smakade sött med små riskorn i. Luisa var inte speciellt förtjust i det men jag tyckte att det smakade väldigt fräscht och gott.
 
Efter besöket hemma hos henne körde hon oss till ett shoppingcenter som heter Square 1. Där inhandlade Luisa en klänning från H&M och jag gick in på Home Plus (typ ICA Maxi fast 1000 ggr bättre) för att skaffa mig en minidammsugare. Efter 8 dagar i detta 8 kvadratmeter stora rum börjar det bli dammigt och skitigt. Christina körde sedan hem oss i hennes pappas stora stadsjeep. Jag förstår inte hur en liten tjej kan köra en så stor bil?! Hon är typ 159 cm lång och väger 45 kilo...Måste erkänna att jag var lite skakis när jag satt i bilen. Hur som helst så är hon helt fantastisk och jag är så glad att jag har henne. Jag kommer att visa er mina myggattacker här i form av bilder. Jag har nog 25 myggbett vid tillfället. 
 

"Are you yugoslavian?"

Vår första lektion i koreanska var ett skämt. Lektionen gick ut på att anmäla sig genom ett papper, sedan läste läraren upp namnet och berättade var denna person kom ifrån. Tydligen skulle det fungera som ett sätt för oss att lära känna varandra. Yeah right. Vi svenskar som befann oss på lektionen var knäpptysta medan i pincip alla andra pratade hela tiden, fruktansvärt respektlöst. Håller tummarna för att de droppar av, en efter en.
 
Advertising in Society däremot var en otroligt positiv överraskning, helt klart en favoritkurs redan nu. Läraren är förmodligen andra generationens korean och kan klockren engelska och lär även ut på ett västerländskt sätt. För oss känns det helt normalt, men för koreaner som tar kursen så blir det lite väl galet. En kurs som går ut på att diskutera och framföra sina åsikter är inte helt i stil med vad de är vana vid nämligen. Kursen introducerades med att läraren frågade alla vad de hade för typ av telefon där svaren löd iphone, motorola, samsung och lite av varje. Slutsatsen var att alla hade svarat fel, rätt svar var smartphone och det vi svarat var bara varumärken - bevis på bra reklam och marknadsföring.
 
Business English fortsätter att leverera dock, vi och två fransmän är i princip de enda som faktiskt förstår vad läraren säger. Alla med kinesiska och koreanska namn skall ha engelska namn och en tjej sade att hennes namn var Yeriel. Lärarens kommentar var "Well, that's not a common english name and it looks a lite bit wierd. It might work in Yugoslavia, are you yugoslavian"?. Vi höll på att dö av skratt inombords för den stackars, kinesiska tjejen förstod inte alls och tittade förtvivlat på sina vänner för stöd, men inte de heller förstod var läraren sade.

Firar första skoldagen


Första skoldagen

Precis som våra klasskamrater hemma i Sverige så började vi också skolan idag. Men låt oss då tillägga att Högskolan i Borås där hemma inte är något i storlek när det gäller INHA Campus. Igår tog vi en powerwalk med Johanna och Josefina runt området och bara gapade över hur enormt det var. Vi passerade bland annat fem tennisbanor, löparbana i full storlek samt en baseballplan. För ett visa området kommer här en liten karta över skolområdet:
 
 
Trots att campuset vyer aldrig tycks ta slut lyckades vi dock oväntat bra och smidigt med att hitta till rätt klassrum. Vår första lektion var i Business English där vi hade en helskön amerikan som lärare. Alla andra studenter var i princip koreaner eller kineser och uppenbarligen var det bara vi två som kunde engelska bra nog att skratta åt lärarens skämt. Förtvivlat försökte vi även att låta bli att skratta åt våra nya kurskamrater men när en korean säger att hans engelska namnn är Willy är det svårt att låta bli. Det roligaste av allt var när en tjej från Kina också visade sig heta Annie så frågade vår lärare om det var okej med att ha två likadana namn i klassen. En koreansk kille tog snabbt upp handen, såg förvirrad ut och utbrast sedan "NO!". Stackarn visste inte ens vad han svarade på.
 
Vår andra lektion var i Business Strategy där vår lärare såg ganska strikt och allvarlig ut. När han skulle prata engelska så blev det dock något helt annat, för herregud vilken katastrofal engelska. Vi kunde bara sitta och kolla på varandra och skaka på huvudet. När läraren ville komma fram till att man måste överleva på marknaden så började han haka upp sig på dinosaurier."You know dinasaur.... dinosaur. They lived, but they don't anymore. They were very many, very many for many years ago. Now they don't live, they didn't survive. Why didn't they survive?". Ett tag trodde vi nästan att vi befann oss på en lektion i naturhistoria...
 
Vår tredje och sista lektion för dagen var i Financial Capital Market där vi fann oss omringade av koreaner, för tydligen var vi de enda utbytesstudenterna i just denna kurs och kände oss en smula malplacerade. Detta ledde till en genomgång på koreanska, som egentligen inte var kopplat till kursen - men ändå, Anny höll ju på att somna! På det så måste Gustav tydligen börja lyssna till sitt koreanska namn, som i hans ögon låter som "goriburr".
 
Med andra ord så är vi helt slut efter dagen och köpte därför en massa sushi på Home Plus för inga pengar alls egentligen till våra fina korridorskompisar. Nu taggar vi morgondagens kurs i koreanska och Advertising in society.
 

Skolfoto

Idag var vi med Johanna och tog foto hos en fotograf inför vårt framtida studentID. Fotografen var petnoga, rättade till Johannas lugg när det gällande vartenda hårstrå och ytterst jobbig angående huruvida hakan skulle upp eller ned en enda centimeter. 
 
När vi kommer tillbaka en timma senare och får våra foton är de grovt redigerade i photoshop, vilket tydligen är helt normalt här och ses mer som en snäll gest (alla vill väl visa sig från sin bästa sida?). Läppglans har till och med lagts på på samtliga. 
 

Koreansk barbecue

Två kvällar i rad har vi ätit koreansk barbecue, något som måste vara världens bästa affärsidé i mina ögon eftersom det faktiskt inte behövs några kockar - gästerna lagar själva maten. Man sitter vid ett bord med en grill på och så lastar man själv helt enkelt på det man önskar att äta (igår var på på en buffé). Fläsk, svamp, bläckfisk - you name it! Så finns det en massa tillbehör, kan jämföras med tacos. Men istället för ett tacobröd så har man ett salladsblad som man grundar med en stark sås (alla såser här är starka) och så lastar man med hjälp av pinnarna på det man vill ha, rullar ihop bladet och så skall allt in i munnen på en och samma gång. Helt fantastiskt.
 
För övrigt är det helt fascinerande att varenda måltid jag njutit av här har ätits med pinnar utan att egentligen ha reflekterat över det faktumet. Det känns på något vis helt normalt vid det här laget. 
 
Bilder från igår när vi var på buffén med Anthony, vår trevliga fransman:
 

RSS 2.0