Becoming moviestars

Hello everyone! I got so inspired by the fact that Anny finally blogged that I just must tell you about how fun we had this monday! One of my friends at ISL asked me last week if I would like to take part in a short film about INHA University, it's suppose to be used as advertising on the schools homepage from what I could understand. Since I am a proud INHA student and also never say no to a place in the spotlight I obviosuly sad "of course". Some people might not know this, but last fall I was involved in a photo shoot for my school in Sweden with a result of seeing my own face everywhere in school (and still on the homepage). Once a model, always a model.
 
Anny also joined the recording as an excuse to get out of class (remember me telling you that we're lazy students?). In the first shoot we're suppose to be sitting in a computer lab talking with Korean students which was way fun. My co-actor was a really sweet girl called Jennifer with perfect English (she had been studying in USA for two years) so we actally got friends during the time.
 
After that we all went outside for holding hands - and smiling as crazy. It was quite wierd actually, "1,2,3 - hold hands - smile - SMILEEE!". I've no idea how that looked like but I can't imagine that it looked natural, haha. The worst part was filmed afterwards there you were all by yourself in front of the camera in a close-up suppose to speak - "World class University Inha" (and of course, smile). Unfortunately the camera team had to deal with my awful accent, and the Frenchmen weren't excatly any better. Anny was the only one that actually nailed it. 
 
The last shoot was in front of the technologial building there we did some slow-motion movements, even wierder than the holding hands-part. But they said they will use some animations in those scenes, a falling logo from the roof for example, so I think it will be really awesome in the end. During Anthonys shoot we were able to see how the result looked like on a TV-screen and I must say it looked really good, just like a commercial. 
 
This sunday there will be another shoot and I've been asked to join that one as well. I've no idea though if I really will be visible in the released movie, they maybe decide to cut me out? Anyway, it was a fantastic memory of being an INHA-student.
 

I AM ALIVE

Hola amigos!
 
I´ve just been so lazy the past few weeks. But now I am back on track, and this time in english! We are so excited that our international friends like our blog. It is really fun to share our memories and thoughts with everyone.  I am not going to write a bunch with text, but I will upload a lot of pictures and then describe each of them. Gustav is much better at writing than I am because he is an experienced blogger and also beacuse he is naturally very good at writing. I am more a picture-says-more-than-thousand-words-person :D
 
So here we go....
 
21 October 2013
 
I really love these vietnamese springrolls. I could almost die for them. Okay maybe not but however, they are so fresh, healthy and easy to make that you can´t resist them. I make these all the time in Sweden for lunch or dinner. The funny thing is that I can find all of the ingredients for this dish in Sweden but not here in Korea. I mean Vietnam is much more closer to Korea....However, if you´ve not tried them yet, DO IT! 
 
24 October 2013
 
Yes, a fun night out in Itaewon in club Move, a party arranged for international students. Much better than we expected. Thumbs up! Notice my tote bag that was overloaded with stuff in it. Don´t know how I manage to dance with it. Why didn´t I just put it in the wardrobe?!
 
26 October 2013
 
Bupyeong underground market. We passed this awesome store with a lot of baking accessories....I can´t describe the feeling I felt. I bake almost once a week back home so I really miss my kitchen. I wanted to buy every single piece of these sparkling, colorful thingies. 
 
26 October 2013
 
Still at the same underground market, we were in a nailshop here. INSANE. This was just one fiftieth of what was in the store. I seriously got dizzy when I was in there. I was so overwelmed and excited that it was too much to handle. In the end, I just bought one nail polish because of my decision agony. *sigh*
 
26 October 2013
 
After Bupyeong, it was time for some partying! Blurred night with some blurred people. This unclear pic was taken inside a convenient store haha!  I love you guys <3
We ended up in Itaewon again, this time at a club named Mystik with some hipster feeling and house music. Freakkin nice!
 
27 October 2013
 
I don´t know how the h*ll we got up from our beds that morning but we did. And we went to Hongdae for shopping. That´s how Swedish people roll! Adorable Josefina looking superhappy outside the condom store "Condomania". It was fun to take a look, but the stuff in there were too expensive and it was so narrow in there. Almost got claustrophobia. 
 
27 October 2013
 
Later that evening, we went to a place called Krissko Taco for some tacos. It was yummy for my tummy. Drools when I see the picture now. For some strange reason, some of us have been craving for mexican food for two weeks now. What´s wrong with us?! Taco Bell, Burritos, Krissko Taco...I think I´ve had mexican food five times during 10 days haha!
 
27 October 2013
 
After the taco, we found a lazy Garfield on the ground, trying to flirt with us. Henrik and I couldn´t resist and we took a picture with him on the ground. The only thing Henrik had on his mind was: " Can you please get your filthy paw off my face?!" HAHAHA. 
 
27 October 2013
 
Two tired girls on their way home from a long day in Hongdae. The garbage pile is a common sight in Korea because of their lack of trash cans. 
 
Hope you all enjoyed my input this time. See you soon! 
 
//Anny 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Korea in pictures

Yesterday me (Gustav) and Henrik went out for a walk in our neighbourhood, I do love Seoul but walking around here make me feel like I get in touch with "the reality", which is beyond awesome. We realized we have a beautiful park just above our house with the funniest exercising machines ever, koreans really know how to work it. Enjoy the pictures!
 

Midterms and deep thoughts

Hi everybody! Gustav here and I'll do my best do write this post in English so our new, international friends also are available to read our blog instead of only look at the pictures. Since it's only a post on the blog and not a school assignment I hope my friends home in Sweden won't take offense for eventual spelling mistakes (mostly thinking of you Filip, Mr Will-soon-be-an-awesome-teacher-in-English).
 
Me and Anny have been really busy lately because of our midterms, we had two this thursday in Business Strategy and Visual Merchandising and also a small quiz in Business English the day before. But I must admit that we're probably the laziest students ever and we really can't use the midterms as an excuse for not blogging. Our korean friends have been busy for weeks because of studying and I totally understand why. In Korea the grades are extremely important for future job opportunites because there's such a high grade of competition. Some of them also do a lot of different exams, similiar to "högskoleprovet" at the same time. It feels quite far away from Sweden there we always remind ourselves that the grades aren't important at all after all and instead the focus is on the personality since that's enough.
 
Lucky for us the midterms were a piece of cake. Our midterm in Business Strategy was an exam with 25 multiple choice-questions there it was quite obviously for the most of the time which one that was the correct answer. I was actually really worried over the the multiple choices since I mostly only get confused, especially when it's in English. The exam took 30 minutes and it's 30% of our total grade. In Sweden an exam can take 4 hours and be 100% of the final grade.
 
The midterm in VM also went really well, mostly because of our skills in English which makes me wonder how it went for some of our classmates that don't speak English at all. No matter what, we felt really relieved afterwards and now we just need to focus on our coming oral presentations. They might be a challange.
 
When I said me and Anny probably was the laziest students ever I really meant it. We dropped our basic Korean-course after only one lesson. And last week, after seven weeks of pain, we dropped our Financial-course as well. It means that we need to take a course extra during the spring in Sweden but I don't mind that at all. It just gives me a lot of more freetime in this wonderful country and less headache trying to understand something I obviously never will be able to learn. It means that we are only are taking four courses at the moment, and I wouldn't even call our Business English course a course since we hardly study for it at all. Other students here take like six-seven courses for their credits... But hey, I have always been very honest that I only went here because of the country and not to study. Feels wierd when I hear my classmate Louice, who's in Germany, telling me that she has TEN courses. She's only getting smarter and I am only getting dumber, guess I know who will be in charge during or exam-essay...
 
It feels so shallow just saying that yes, we're fine and yes, we're still in love with Korea. But it's true. I spend a lot of time thinking about the differences between our countries, realizing how much we've in Sweden that we just take for granted and don't appreciate. This country is so open in so many ways, but still so close in so many others that it sometimes just breaks my heart. I love having discussions with my new friends about politics and their view on the society, I learn so much that I almost don't know how to handle it. Sometimes I feel extremely stupid when I talk about Sweden, for example when I explain how everyone can study in Sweden by taking a CSN-loan and that we actually get money for studying. I completely understand why so many koreans praises my country when they hear that I from Sweden telling me that they've heard so much about our welfare system.
 
Swedes, stop complaining about life and just get a grip, kay?

Here's some pics from campus between our midterms:
 

För inte så länge sedan

구르타브 här! Ja, så ser det omtalade "Gurtabo" ut med koreanska tecken.
 
För några veckor sedan ordnade ISL (International Student Lounge) en utflykt till en mindre nöjespark här i Incehon, vi har varit lite dåliga på att närvara vid sådana här aktiviteter så jag, Josefina, Stina och Nadine beslutade oss för att hoppa på detta. Resultatet blev en toppendag längs en fantastisk boardwalk med ljuvlig utsikt, och en sväng med parisehjulet för ännu mera utsikt.
 
//
 
구르타브 here! Yes, that's how my name "Gurtabo" looks like with Korean characters.
 
For some weeks ago ISL arranged a trip to a smaller amusment park here in Incheon, since we've been quite bad at attending to activities like this me, Josefina, Stina and Nadine decided to join this one. The resultat was a great day along a beautiful boardwalk with a lovely view, and also a trip with the Ferris wheel for a better look at the view.
 

Jag är så dålig på att blogga.

Hola bloggen, det är Anny/Anita/Agneta/Anneli här. Jag har fått så många smeknamn här så jag har nästan glömt av vad jag heter på riktigt. Förlåt för att jag varit kass på att uppdatera! Men jag är ingen van bloggare så jag har tyvärr väldigt svårt för att spontanblogga. Ingen dag är den andra lik här och det tar ganska mycket energi att smälta det därav min frånvaro på bloggen. Nu ska jag sluta skylla ifrån mig och göra ett inlägg som ni förhoppningsvis kommer skratta lite åt.
 
Förra veckans Business English lektion (notera att jag säger lektion och inte föreläsning, en 10-åring skulle utan svårigheter klara kursen i Sverige), var minst sagt absurd. Professorn visade en reklam påhur en rånare stormade in i en bank och riktade sitt vapen mot alla som befann sig därinne. Alla började skrika och la sig på golvet, en av de anställda tittade på rånaren frågandes med en bunt sedlar i handen. Rånaren tittade på henne och sa ingenting och sprang sedan ut ur banken. Sedan stod det något i stil med "Do you have problem with public speaking?". I slutet av reklamen ser man denna rånare gå på en gruppövning för att tala inför folk och då säger rånaren "Everybody FREEZE!". Alla i klassen tänkte väl okej, kul reklam, och?! Då frågar profesorn om någon hade ett paraply, söta Joan bredvid mig hade såklart det. Hon gav det till honom och han använde det som ett vapen och skrek "everybody FREEZE" så högt att alla hoppade till. Vi hann inte ens skratta klart innan han säger "Joan, you were late right? Then you can start. Come up here and scream everybody freeze without laughing and look scary. If you laugh you have to do it again. All of you have to do this today so Joan, you can pick the next person when you´re done." Fatta chocken. Jag ville bara fly från klassrummet. Men det var bara att svälja och gå upp och göra det, utan att skratta. En annan sak ni bör veta är att koreaner kan inte säga F, för de har inte det i sitt språk. Alla F byts ut mot P istället när de pratar engelska. Vad blir det då? Jo, everybody PREAAAAASE. Det lät som att alla sa everybody please till slut. Jag och Gustav kunde inte sluta skratta, tur att vi satt längst bak i klassrummet. Där ser ni hur skoj vi har i skolan och hur seriöst allt låter. Men vi klagar inte! 
 
Lite suddig bild men, i fredags var jag, Johanna, Josefina, Luisa och Hannes på en skybar i Gangnam och tog ett glas vin och åt nötter. Helt underbart. 
 
...och på vägen hem därifrån. Det ser ut som att vi druckit mer än ett glas vin och Luisa skrattade konstant under hela resan (1 h) haha! Inte konstigt dock, för de satt fyra i baksätet medan jag sträckte gött på mina ben där framme. 
 
Mina goingar på väg till Firework Festivalen i Seoul. Jag älskar vårt gäng! Kunde inte hamnat i Korea med bättre människor <3
 
Firework festivalen tog på all kraft skulle man kunna säga. 
 
På lördagen drog vi till "Asiens coolaste klubb" i Gangnam, vid namn Octagon. Men så spektakulärt var det inte och jag blev en smula besviken. Vi hade sett fram emot det alldeles för mycket tror jag. Men vi hade rätt skoj ändå om man dömer utifrån bilden!
 
Lite chicken Galbi med pöjkarna förra veckan. Var tvungen att lägga upp denna bilden pga de söta förklädena. Och att människorna på denna bilden är snygga. 
 
Kvällsshopping i Incheon igår kväll. Kattmössa på H&M! Mjau.
 
 
Nu måste jag göra mig redo inför skolan. Pöss på er! 

Intensiv helg

안녕하세요! Gustav aka Gurtabo här, you decide. Det är så mycket som skall hinnas med under vår tid i Korea att det gäller att leva ett hektiskt och intensivt liv så länge vi bara kan, jag är inte den som tänker missa något på grund av trötthet eller baksmälla.
 
I fredags åkte vi till det omtalade Gangnam där vi först hälsade på den nyöppnade Acne-butiken. Sju glada svenskar trillar in, kollar läget på en minut och vandrar sedan ut. Efter det drog vi på Fashion Festival där vi först skådade en dansgrupp bestående av X antal killar som showade loss på scenen till K-pop, mimade och allting. Näst på tur var en tjejgrupp med en liten, liten sångerska som verkligen kunde leverera röstmässigt och hoppade omkring på scenen i skyhöga klackar som om hon inte hade gjort något annat i sitt liv förut. 
 
Allt detta fungerade som en slags introduktion till en modevisning av studenter vid en modeskola i Seoul som var helt okej, absolut inte på samma nivå som Textilhögskolans EXIT-visning men jag tror att det är en föga skillnad på nivån också. I vilket fall så var det en jättekul upplevelse. 
 
Jag och Henrik drog sedan ut till Itaewon för andra gången denna vecka vilket som vanligt resulterade i att det hoppas ur taxin på INHA vid 07-snåret. Slitna festprissar.
 
 
Sliten var bara mitt förnamn på lördagen men vi hade stora planer för den dagen, vi skulle nämligen bege oss på Firework Festival. Vid bytet på tunnelbanan anade vi kaos. Så. Mycket. Människor. Rulltrappan gick i princip sönder och vi trodde nästintill att vi skulle dö i försöket att klämma in oss i vagnen. Det gick dock. Väl på plats så började vallfärden. Tillsammans med tusentals, hundratals koreaner så promenerade vi mot parken där vi skulle ha picknick. På plats mötte miljoner koreaner upp oss. Det var helt vansinnigt. Jag har aldrig, aldrig sett så mycket människor på en och samma gång förut.
 
Där satt vi och åt mat (att vi ens hittade en gräsplätt att sitta på är ett mirakel) och inväntade kvällens stordåd, ty det gällde ju att vara på plats tidigt. Fyra länder levererade fyrverkeriuppträdanden: Kanada, Japan, Frankrike och Korea. Måste tyvärr erkänna att Japan var överlägset bäst och Anny sade vid ett tillfälle att hon nästan började gråta för att det var så vackert.
 
De andra begav sig efteråt till Gangnam för utgång, men undertecknad var alldeles för trött efter dessa timmar i världens folkmassa för ens kunna tänka klart och åkte istället hem. Att åka hem var ännu mer kaosartat än att ta sig dit. Brottades med tio miljoner på tunnelbanan och jag kan tåla mycket, men detta scenario var faktiskt lite obehagligt. Koreanerna verkade dock tycka att det var vardag. Aldrig somnat så snabbt som jag gjorde efter äventyret på de två timmarna med att ta sig från plats A till B.
 
Med elva timmars underbar sömn i bagaget så var jag ju betydligt piggare än vad de andra svenskarna var kan man lugnt säga. Något som resulterade i att ingen av de hade ork nog att följa med mig på K-pop konsert i Gangnam så jag tog med mig min jättegulliga kompis Joan och hennes killkompis istället. Denna upplevelse var garanterat en av de bästa jag varit med om hitills i Korea. Nu är det ju så at jag är ett fan av K-pop, vilket man nog måste vara för att uppskatta denna musik. Men bara att få se fyra av Koreas mest aktuella grupper uppträda var helt och hållet magiskt. Skiljer sig så mycket på svensk musik, på alla möjliga olika sätt. Måste bara upplevas.
 

Militärplikt

Gustav här igen.
 
En fascinerande skillnad är att alla killar i Korea måste göra lumpen här innan de har fyllt 21 och denna varar i nästan två år. Jag diskuterade detta med en klasskompis igår och försökte klargöra skillnaderna på hur det är att göra lumpen i Korea kontra Sverige, och de verkade vara föga stora. Man får betalt här, men det är egentligen bara en symbolisk summa på 100 000 won om månaden (motsvarande nästan 600 kr). Dagarna är långa med 16 timmars slit om dagen och åka hem får man göra var tredje månad där man får stanna under en vecka. Tydligen är det inte helt ovanligt med fysisk misshandel om man missköter sig och försöker man fly så kommer polisen och tar en.
 
Anny menar att det är tio gånger värre i Kina, men ändå... Min klasskompis menade att vi i Sverige kunde skatta oss hur lyckliga som helst och jag insåg hur lyckligt lottad jag egentligen är.

Kontraster

Gustav här som ber om ursäkt för långsamma uppdateringar på bloggen, men kom ihåg att det betyder att vi har så kul att vi inte hinner med oss. Vi lever med andra ord! Dessutom känns bloggen ofta otillräcklig, jag önskar att bilderna kunde vara tydligare och texterna mer målande. Inte ens om jag filmade skulle jag kunna få med känslorna som flödar inom mig när jag går längs campus och upplever ett enormt eufori vareviga dag.
 
Samtidigt skall det erkännas att frånvaron till största delen består utav läxor. Ibland glömmer jag bort att jag går på ett universitet och inte befinner mig i sjunde klass längre. Varenda lektion inleds med ett upprop (ibland heter jag Gurtabo och ibland heter jag Gustav) och de förbannade läxorna alltså... Jag har försökt förklara för mina koreanska skolkamrater att i Sverige så kör vi med en tenta endast och om tvunget stora uppgifter under tiden. De verkar inte tro att jag är klok.
 
För skriver vi verkligen inte ned 45 saker vi älskar med 45 adjektiv till varenda grej? - för det gör vi i Business English. Byter vi verkligen inte ut verserna i låten "I love the world, boom de yada" gruppvis och uppträder framför hela klassen samtidigt som läraren filmar och slänger ut detta på youtube? - för det gör vi också i Business English. Kollar vi verkligen inte på ett avsnitt av Jamie Oliver (två gånger, för att verkligen höra vad han säger) och antecknar ned vilka ingredienser han använder i sitt recept? - för det har de andra svenskarna fått göra i sin Enviroment-kurs.
 
Skratta ni bara, men det är fullaste allvar. Under vår lilla konsert när vi sjunger så skall även resterande i klassen betygsätta oss, bland annat över hur stor inlevelse vi har och hur kreativa vi har varit. Dessutom betygsätter man vanligtvis varandra inom ett grupparbete också, och det är förbjudet att ge alla högsta betyg för då får man bara göra om utvärderingen. Luisa berättade att i hennes kurs Fashion Sourcing så skall alla  även skriva på ett "kontrakt" inom gruppen som går ut på att om man inte tycker någon sköter sig så kan gruppen bestämma sig för att "avskeda" denna person som automatiskt får ett F i betyg. 
 
Vad hände med supersnälla alla-är-lika-värda-Sverige? 
 
Nu är det dock så här att även om läxorna är lätta i många kurser så är de föga tidskrävande för det. Men läxan från helvetet slet jag och Anny med i söndags kväll, en "liten" uppgift i Financial Capital Market. Varför envisades jag med att vi skulle ta den här kursen? Jag slet med ett mattetal i tre timmar för att försöka ta reda på real GDP grotwh rate. Vi kämpade med grafer och diskussioner kring hur Korea klarade sig undan en recession 2008. Senast jag var så här stolt över mig själv var när jag lämnade in B-uppsatsen. Seriöst. 
 
Samtidigt så... förlåt, men orka bry sig om skolarbetet när man är i världens häftigaste land?
 
Anny och jag i lördags innan besök i Seoul, den sura minen beror på en halstablett.
 
Så här ser det ut när man räknar lite i Financial Capital Market. 

RSS 2.0