@Incheon

I skrivande stund så är klockan lite över fem på kvällen och vi befinner oss båda i Incehon i Annys rum.
 
Måndagmorgon inleddes den långa, långa resan som har gått skrämmande smärtfritt. Planet till London kändes som ingenting, väl där så var stressen ett faktum dock för att vi skulle hinna boarda nästa plan i tid. Exakt en timma hade vi på oss, vilket resulterade i att personalen på flygplatsen vägledde oss igenom en så kallad fast queue för att vi skulle hinna. Vilket vi gjorde. På minuten. 
 
Flygresan till Incheon från London var på 10,5 timmar vilket nog säger sitt om avdomnade ben och svullna fötter. Varje sittplats hade en egen liten skärm där man kunde välja fritt bland ett "uppdaterat" val av filmer. Middag samt frukost serverades ombord, dessvärre var Annys laktosfria mat spårlöst borta vilket resulterade i att Gustav fick två fantastiskt goda efterrätter. Tappra försök till att sova gjordes och några timmar lyckades vi nog få att försvinna. När vi landade vid 08 på morgonen var våra kroppar inställda på att det var 01 på natten istället.
 
Segaste timman någonsin spenderades i en emigrationskö för utländska pass. Men vi kom igenom. Och vårt bagage var inte spårlöst försvunnet som det ibland kan ha en tendens att vara. När vi klev ut så möttes vi av en söt koreansk tjej som höll upp papper med namnet Anny Chu på. Det visade sig att Annys student buddy minsann tänkte vara världens bästa student buddy och inte bara plocka upp henne på flygplatsen, eller hennes klasskompis Gustav - utan även deras enorma hög utav bagage. Allting skuffades smidigt in i bilen och så bar det iväg över bron till Incheon. Tacksamhet är en underdrift vid detta sammanhang. 
 
Vi blev avsläppta vid the Main Building av Christina och enligt planen blev vi därefter upplockad av en annan student buddy som förde oss vidare i staden för att skriva på vårt hyreskontrakt. Sedan blev vi dumpade på kollektivet, fick en nyckel och ett "No shoes on Korean floor".
 
Alla vi svenskar (vi är sju st totalt från Borås) bor på bottenvåningen och vi är de sista att anlända. Stora omfamningar, lättade utrop och "hej och hå vad det är varmt!". För varmt är det verkligen. 30 grader. Galet. Rummen hade vi låga förväntningar på, vad kan gå att rymma på åtta kvadratmeter egentligen? Jo, mycket! Badrummet är dock minimalt där handfat, toalett och dusch i princip är samma sak. 
 
Dagen har ägnats åt att hänga med Henrik och två andra utbytesstudenter, Nadine (Österrike) och Anthony (Frankrike) där vi bland annat blivit varmt omhändertagna på en koreansk restaurang där vi åt, vad vi kallade det, Korean Pasta. Vilket var kyckling och nudlar. Med så mycket stark sås att det såg ut att vara tomatsås.
 
Bottenkorridorens delade kök samt tvättstuga. Instruktioner på koreanska. Jahapp...
 
Henrik och Stina, i väntan på att Stina och Luisas försvunna bagage skall anlända.
 
Nadine och Henrik @Starbucks.
 
Henrik, Gustav, Anthony och Anny @Starbucks.
 
Anny skickar med en plutmun tusen kyssar till sin familj.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0