@Seoul

För tillfället har Anny problem med sin internetuppkoppling vilket gör att det är jag, Gustav, som sitter vid tangenterna. 
 
Tiden flyger förbi. I förrgår gick vi omkring på smågator här i Incheon för att försöka hitta ett riktigt billigt, äkta koreanskt hak (vi har för övrigt börja gissa oss till att vi bor i ett "ghetto-område"). Sökandet resulterade i en liten, mysig restaurang där vi fick något som vi kan jämföra med omeletter - hur goda som helst. Förrätten var larver/kackerlackor (tydligen någon form av silkeslarv?), svenskar som vi är kunde vi bara gapa av förvåning och en smula förtjusning. Jag och Johanna visade oss modiga och var inte sena med att smaka. Ärligt talat så smakade de ingenting egentligen, men konsistensen var onekligen rätt mjölig. Tillsammans skålade vi i soju (koreansk dryck som kan jämföras med 20 procentig vodka) skrålandes kunbe, som betyder skål på koreanska.
 
Igår åkte vi till huvudstaden, Seoul, för att upptäcka vad denna stad hade att erbjuda. Kollektivtrafiken här är helt fantastiskt, varje resa kostar i princip 7 kronor. Att ta sig in till Seoul är typ tio gånger billigare än 100-bussen mellan Borås och Göteborg, helt sjukt när man tänker vidare på det. Ärligt talat, jag inser nu vilket tragiskt land vi egentligen lever i där hemma. Bara jag kan komma in i det koreanska språket så råder det ingen tvekan om att jag skulle kunna tänka mig att flytta hit. Men det där med språket alltså, det tar vi i ett inlägg för sig... Istället så bjuder vi på en bildbomb, bilder säger mer än tusen ord:
 
Nudlar till lunch, bäst att vänja sig.
 
Den omtalade förrätten...
 
Den fantastiskt goda middagen som vi betalade 20 kr/person för.
 
Anny är inte sen med att smälta in i kulturen.
 
@Seoul.
 
@Seoul.
 
@Seoul.
 
@Seoul, by night.

Boyfriend

Att lyssna på K-pop är ett sätt att lära sig denna fantastiska kultur i mina ögon, jag må vara nybörjare så jag ber experterna inom K-pop om ursäkt över att jag är helt fäst av denna grupp. K:et i detta sammanhang står nog för klychigt, men man kan inte sluta låta bli att le under denna video: 
 
 
/Gustav

To fat for Korea

Annyeong! Gustav här, det finns så mycket att skriva att man inte riktigt vet var man skall börja...
 
Jag kan ju inleda med att meddela att koreanerna ligger så otroligt bra i tiden när det gäller allt att jag är helt överväldigad. Innan vi kom trodde jag att folk skulle titta snett på mig på grund av mina jeans som har en tendens att sitta lite väl tight ibland. Mot vad koreanerna har så är det ingenting - här är allting i slim fit, jeans som skjortor. Och det ser bra ut som sagt, mycket bra ut.
 
Igår var vi och shoppade mot vad jag i Sverige endast kan jämföra med "klädstånd under jorden", som i ett tunnelbanesystem. Typ tusen klädstånd som mer var som små butiker. Vi gick vilse hur många gånger som helst. Det finns inga provrum så det gäller att veta vilken storlek man har, och jag kan ju tillägga att jag är to fat for Korea. Skall något sitta snyggt på mig blir det Large. Vi shoppade loss som få, man kan köpa snygga T-shirts, shorts, kjolar (ja, allt) för allt från 30-200 kr. 
 
Bästa fyndet för Anny blev i Vans-butiken där Anny köpte två höga sneakers och ett par låga för totalt 1200 kronor. Mitt bästa fynd blev på Foot Locker där jag köpet ett par låga converse i en svart denimtvätt för 300 kronor. Är i en smula chocktillstånd över att allt är så billigt. Vi kommer att komma hem med en helt ny garderob, var så säkra på det.
 

Koreansk middag för sju:

Chocken när det här serverades som någon typ av förrätt. Soppa, ägg och majs?
 
 Sedan när maten kom in såg den mer ut som bilden ovan. Idag åt vi på ett dyrt ställe där vi pungade ut 12000 WON  för att bli mätta och dricka öl. I svenska summor blir det 70 spänn.

@Incheon

I skrivande stund så är klockan lite över fem på kvällen och vi befinner oss båda i Incehon i Annys rum.
 
Måndagmorgon inleddes den långa, långa resan som har gått skrämmande smärtfritt. Planet till London kändes som ingenting, väl där så var stressen ett faktum dock för att vi skulle hinna boarda nästa plan i tid. Exakt en timma hade vi på oss, vilket resulterade i att personalen på flygplatsen vägledde oss igenom en så kallad fast queue för att vi skulle hinna. Vilket vi gjorde. På minuten. 
 
Flygresan till Incheon från London var på 10,5 timmar vilket nog säger sitt om avdomnade ben och svullna fötter. Varje sittplats hade en egen liten skärm där man kunde välja fritt bland ett "uppdaterat" val av filmer. Middag samt frukost serverades ombord, dessvärre var Annys laktosfria mat spårlöst borta vilket resulterade i att Gustav fick två fantastiskt goda efterrätter. Tappra försök till att sova gjordes och några timmar lyckades vi nog få att försvinna. När vi landade vid 08 på morgonen var våra kroppar inställda på att det var 01 på natten istället.
 
Segaste timman någonsin spenderades i en emigrationskö för utländska pass. Men vi kom igenom. Och vårt bagage var inte spårlöst försvunnet som det ibland kan ha en tendens att vara. När vi klev ut så möttes vi av en söt koreansk tjej som höll upp papper med namnet Anny Chu på. Det visade sig att Annys student buddy minsann tänkte vara världens bästa student buddy och inte bara plocka upp henne på flygplatsen, eller hennes klasskompis Gustav - utan även deras enorma hög utav bagage. Allting skuffades smidigt in i bilen och så bar det iväg över bron till Incheon. Tacksamhet är en underdrift vid detta sammanhang. 
 
Vi blev avsläppta vid the Main Building av Christina och enligt planen blev vi därefter upplockad av en annan student buddy som förde oss vidare i staden för att skriva på vårt hyreskontrakt. Sedan blev vi dumpade på kollektivet, fick en nyckel och ett "No shoes on Korean floor".
 
Alla vi svenskar (vi är sju st totalt från Borås) bor på bottenvåningen och vi är de sista att anlända. Stora omfamningar, lättade utrop och "hej och hå vad det är varmt!". För varmt är det verkligen. 30 grader. Galet. Rummen hade vi låga förväntningar på, vad kan gå att rymma på åtta kvadratmeter egentligen? Jo, mycket! Badrummet är dock minimalt där handfat, toalett och dusch i princip är samma sak. 
 
Dagen har ägnats åt att hänga med Henrik och två andra utbytesstudenter, Nadine (Österrike) och Anthony (Frankrike) där vi bland annat blivit varmt omhändertagna på en koreansk restaurang där vi åt, vad vi kallade det, Korean Pasta. Vilket var kyckling och nudlar. Med så mycket stark sås att det såg ut att vara tomatsås.
 
Bottenkorridorens delade kök samt tvättstuga. Instruktioner på koreanska. Jahapp...
 
Henrik och Stina, i väntan på att Stina och Luisas försvunna bagage skall anlända.
 
Nadine och Henrik @Starbucks.
 
Henrik, Gustav, Anthony och Anny @Starbucks.
 
Anny skickar med en plutmun tusen kyssar till sin familj.

Spontanbesök på ambassaden

Snacka om att jag, Gustav, har haft det struligt med min visumansökan under veckan. Det ironiska är att jag inte ens behöver ett visum nu på en gång, det är först efter 90 dagar i landet jag måste kunna visa upp ett. Däremot så behöver jag verkligen kunna visa upp mitt pass på flygplatsen, vilket i sin tur har befunnit sig på ambassaden.
 
Pratade med ambassaden i onsdags över telefon med egentligen ett enda resultat på att min handläggare inte är kontaktbar över telefon och når lättas via mail (som hon inte svarar på). Vad gör man i en sådan här situation? Sömnlösa nätter hade passerat och min stresströskel (som i vanliga fall är omänskligt hög) var sedan länge förbi. Jag frågar iallafall om jag får mitt pass om jag kommer upp till Stockholm och hämtar det, vilket inte var några problem alls. Så med andra ord begav jag mig till Stockholm på ett riktigt spontanbesök.
 
Klockan 06 på torsdagmorgon lämnade tåget Borås och väl i huvudstaden mötte vår klasskompis Hayun upp mig. Namnet kanske klingar utländskt för er och kan därför stolt meddela att hon är korean, och därför även vet var denna koreanska amabassad ligger. Väl där hinner jag inte ens öppna munnen förrän Hayun gör en knyck med nacken, håret fladdrar och världens rappaste koreanska börjar komma från henne. De på ambassaden är inte sen att haka på och börja prata rapp koreanska de med. (Vad är det här med att alla asiatiska språk låter så rappa?!). Hayun säger något och de övriga två applåderar lite smått och skrattar. 
 
Mitt pass plockas sedan fram, men de berättar att om jag kommer tillbaka imorgon klockan fyra så är mitt visum klart då. Svårt val? Nej. Klart jag stannar. Tog allt med en klackspark. Bodde hos mina fina vänner Tova och Cameron, fick möjlighet att hänga med dom och säga adjö på riktigt. Tova är naprapat och gav mig dessutom en naprapatbehandling för min nacke. Varit så spänd på sistone att jag trodde jag skulle bli dödsförklarad på grund av spänd nacke. Fredagen fick lov att bli min shoppingdag. Gillade läget.
 
På fredagen anländer jag och Hayun till ambassaden 16.34 och får höra att ambassaden stängde halv fem. Hela livet passerade i revy för mig just dessa sekunder. Men vakten, tack och lov för vänliga vakter, ringde och såg till att vi fick komma in ändå. En sekund senare höll jag både visum och pass i handen.
 
Ett sådant kaos för ett litet papper. Det är helt fascinerande. 
 
Hayun, min koreanska skyddsängel.

59 timmar och 25 minuter.

Om exakt så länge lyfter flyget mot Incheon. Helt jävla galet. De senaste veckorna som passerat har varit som ett tjockt rökmoln. Allt har varit lite suddigt och jag har förträngt saker för att det har varit för mycket att ta in. Vi ska för fan till Korea!!!! Jag har fortfarande inte förstått det trots att visumet är klart, försäkringen fixad och CSN har gått igenom. 
 
Nu har Gustav änligen fått sitt visum och det känns verkligen som en lättnad. För en vecka sedan trodde vi att allt skulle gå åt helvete men nu börjar allt klarna. Det värsta som är kvar nu är packningen. Hur packar man för 4 månader med en maxvikt på 23 kilo? Ska i alla fall ta med mig knäckebröd och marmelad. Korea har tydligen ingen bra frukost haha. 
 
Med kurslistan i hand känns allt mycket mer verkligt nu. Jag och Gustav planerar att läsa sex kurser totalt, men vi får se hur det går. En besvikelse är att vi inte kan läsa koreanska för nybörjare för att den kurser krockar med de andra. Dessutom så kan den inte tillgodoräknas sen när vi kommer tillbaka. Well, then I have to improve my english I guess. 
 
Finns tydligen China Town i Incheon, måste besökas!
 
 
 
안녕히 주무세요 (Good night)!
 
//Anny
 
 
 

Läget nu

Just nu är jag, Gustav, långt ifrån taggad på att åka till Korea. Eller ens särskilt övertygad om att jag kommer att komma iväg. Just allting strular för mig.
 
Ambassaden ringde mig i torsdags med besked om att min ansökan kommer skickas ned tillbaka på grund av att jag (klantigt nog) inte bifogad mitt pass, försökte förklara att mitt pass redan är på väg till dom men nej det gick inte alls tyvärr. Så med tio arbetsdagar kvar så skall posten alltså fram och tillbaka tre gånger mellan mig och ambassaden. Nej, det här kommer inte att gå. Så jag är just nu redo att ta mig till Stockholm snarast och göra en ansökan där, dock så måste jag ju vänta tills mitt pass kommer tillbaka...
 
CSN går inte igenom på grund av att vårat admission letter inte anses ha tydliga datum nog över våran studietid, så har fått ett nytt från INHA University som jag hoppas motsvarar deras förväntningar. Utan CSN är jag körd.
 
Medan alla mina skolkamrater är inskrivna på Textile programe så är jag av någon oförklarlig anledning inskriven på Business programe och har efter två mail fortfarande inte fått ett svar på varför.
 
Vi har fått varsin student buddy, men min är den enda som inte svarar...
 
- jag kan ju tillägga att jag har gått över från hotmail till min skolmail för att inte riskera att mailen försvinner.
 
Efter att ha fått skriva av sig här så känns det faktiskt lite bättre. Det är helt sinnessjukt att det bara är sexton dagar kvar tills vi åker!

Vilse i sitt hemland

Annyeong!
 
Igår var jag, Gustav, iväg för att ta en spruta mot hepatit A och B på en drop-in här i Borås. Körde adressen på min GPS i mobilen men lyckades förbannat nog inte hitta ändå. Fick ringa min kompis Celina som varit där tidigare och lyckades bara om möjligt bli ännu mer förvirrad över det geografiska läget. Försökte att med bilder förklara vart jag var någonstans men det var lönlöst.
 
Befann mig nära en vårdcentral, men det var inte där jag skulle ta sprutan. Gick trots det in i byggnaden inte en gång, utan två gånger för att kolla om det möjligtvis var där inne ändå. Nepp, förstod ingenting alls. Till slut fick jag ringa dem och be dom guida mig, vilket resulterade i att jag tydligen visst skulle gå in i byggnaden jag redan besökt...
 
Det här får mig att undra hur jag skall kunna hitta i ett främmande land med koreanska tecken överallt, när jag inte ens hittar rätt i Sverige med GPS?

RSS 2.0